Slottsskogens LS

Kontakt

Slottsskogens LS

Vi är ett antal gubbar o kärringar och några ungdomar som vägrar ge upp utan fortfarande tror på en frihetlig socialism. Vi tror att det bästa sättet att förändra samhället är med ickevåld och direkt aktion, målet är medlet. Inga konstiga genvägar via parlament eller revolutioner av några få som ska övertala massorna eller tala för dem. Vi bistår varandra med hjälp till självhjälp i arbetskonflikter och andra konflikter som en fri tänkande människa kan råka ut för. Tillsammans har vi en mycket stor erfarenhet av allehanda konfliktlösningar. Vi är inget försäkringsbolag och vi har ingen akassa men vi har en stridsfond.

Ansökan

Recensioner

Medlemsinfo

Våra idéer

Bok

Här är tanken att medlemmar lämnar sina recensioner på böcker eller annat som de tycker är intressant eller vill ha diskussion om.

Home

Filmer, Teater...

Tillbaka

Kapitalet i 21 århundradet

Lars Falkenberg

En mycket läsvärd bok av en Fransk Nationalekonom. Han framställer inte ekonomi som en naturlag som inte kan påverkas vilket många ekonomer gör. Utan för Thomas är den påverkad av politiska beslut och allehanda yttre faktorer. Han har med nogrann källforskning fått fram uppgifter får 1700 fram tills idag och gör många intressanta iaktagelser runt kapitalet. Det är en mycket historisk ekonomisk bok. Skandinavien var de mest jämställda länderna under den tiden Thomas Piketty studerade. I Sverige 1980 fick den procenten som tjänade mest 4% av den totala inkomsten, motsvarande i USA 8%. 2010 tog den rikaste procenten 7% i Sverige och över 17% i USA. Än värre är det med förmögenhet, kapital, där Piketty visar att utvecklingen går mot att de rika äger allt mer och den rikaste promillen i Världen äger 20% av den totala förmögenheten. Den utvecklingen att de rika äger mer och mer, divergens kallar Piketty det går dessutom fortare för varje år. Han har ett mycket intressant kapitel om arv och dess ökande betydelse. Där kom jag och tänka på de gamla anarkisterna som ville avskaffa arv. Hans slutledning är att vi måste bryta utvecklingen och införa skatter på arv och kapital och göra det globalt.

Här är de bok recensioner som är inskickade.

Tillbaka

Åtta steg ...

Kapitalet...

Vårt enda liv

Den obeboliga..

Klimatkrisens

Home

Vår mailadress är slottsskogensls@hotmail.com

Kontakt

1. Frihetlig SocialismVi är frihetliga socialister och anser att alla viktiga produktionsmedel och samhällsfunktioner ska vara gemensamt ägda.Vi motsätter oss alla former av diktatur. Hierarkier och maktstrukturer behöver ständigt utmanas. Frihetlig socialism bygger på direktdemokrati. Den nya samhällsordning vi tillsammans skapar måste vara bättre än den ordning vi redan har - annars är det ingen idé.2. Avskaffa kapitalismenDet kapitalistiska produktionssättet har på många sätt lyckats väl i vår del av världen. De allra flesta har tillgång till mat, husrum, sjukvård och andra grundläggande behov. Många har därutöver en ganska stor valfrihet och möjlighet att utforma sina liv efter egna önskemål, i den mån det finns några krafter kvar efter arbetsdagens slut.Men kapitalismen har många tydliga baksidor. Vinstmaximering gynnar egoism och girighet och leder till rovdrift på människor och miljö. På det internationella planet backas affärsintressen ofta upp med vapenmakt och våld. Alla får inte del av välfärden i samma utsträckning. Arbetarnas löner hålls nere med hjälp av arbetslöshet och utslagning. Utan tvekan beror en del av vår välfärd här på att företagen utnyttjar underbetald arbetskraft i låglöneländer. För att nämna några exempel.Kapitalismen bygger på att en begränsad grupp människor, kapitalisterna, äger produktionsmedlen. Därigenom får dessa en monopolställning som gör att de kan tillgodogöra sig en andel av det värde som arbetarna frambringar i produktionen. De brukar kalla detta för vinst. Vi brukar kalla det utsugning.För drygt 100 år sedan var klassamhället tydligt och knappast ifrågasatt av någon. Nuförtiden går det inte längre lika lätt att definiera exakt vilka människor ägarklassen består av. Även vanliga arbetare har fått del av ägandet, via privata fondinnehav och/eller via gemensamt ägda pensionsfonder och försäkringsbolag. Kapitalet har fördelats på fler utan att ägarnas monopolställning för den skull försvagats. Det räcker uppenbarligen att ägandet är tillräckligt ojämnt fördelat och att inkomstklyftorna är tillräckligt stora.Oavsett hur väl eller illa kapitalismen fungerar kommer den aldrig att kunna förenas med humanistiska värden såsom jämlikhet, alla människors lika värde, eller demokrati i betydelsen folkstyre. Kapitalismen bygger på oligarki, att ett fåtal har den avgörande ekonomiska makten. Därför måste den kapitalistiska samhällsordningen förr eller senare förpassas till historiens skräphög. Varför inte redan nu?3. Vi organiserar alla arbetare oavsett yrkeSom fackförening organiserar vi alla arbetare oavsett yrke. Uppdelning efter yrkesgrupper leder till skråtänkande och försvagar den fackliga sammanhållningen. Indelningen av lönearbetare i kategorier som arbetare och tjänstepersonal är en anakronism som hjälper kapitalisterna att härska genom att splittra. När alla som arbetar på en arbetsplats organiserar sig i samma fackförening kan facket utveckla sin fulla potential och uppnå verkligt inflytande. I det fackliga arbetet vill vi motverka lönedifferentiering och verka för jämlikhet inte bara mellan könen utan också mellan olika yrkesgrupper.4. Ekonomisk demokratiEnligt svensk grundlag är demokrati något som kan utvecklas och fördjupas. Av regeringsformen framgår bland annat att: ”Det allmänna ska verka för att demokratins idéer blir vägledande inom samhällets alla områden...”En viktig målsättning för vår fackliga organisering är att införa demokrati på arbetsplatserna. Ledande funktioner såsom arbetsledare och chefer, i den mån de behövs, ska kunna väljas och avsättas av de anställda. De anställda ska kunna delta i överläggningar och ha ett verkligt inflytande över verksamhetens utformning och målsättningar.

SocialismVi är socialister i den mening att vi tycker alla viktiga samhällsfunktioner ska vara gemensamt ägda. Vi ser ingen anledning att företag ska få tjäna pengar på det gemensamma.De privatiseringar som varit i Sverige har ju med all önskvärd tydlighet visat vilken katastrof marknadens kapitalister kan ställa till med om de släpps fria.Vi är inte kommunister vi tror inte på proletariatets diktatur som ska ge tillbaka makten så småningom. Det har aldrig hänt i någon kommunistisk revolution utan tvärtom har partiet klamrat sig fast vid makten med alla medel. Dessutom har ju de kommunister som kommit till makten gjort sitt bästa för att förfölja, döda eller fängsla alla anarkister och frihetliga socialister. Direkt aktionSer man något som är fel agerar man direkt vid detta utan onödiga genvägar.Våra medlemmar har gjort ett flertal direkta aktioner tex. mot;Inhuman flykting politik genom att gömma, vårda och hjålpa flyktingar som inte anses värdiga att stanna i Sverige.Militarismen genom att smida om jas plan till blogbilar.Vapenexporten genom att vägra transportera krigsmaterial.Giftbesprutning genom att stoppa SJ:s gifttåg.Klimatet förstörelse genom att försöka stoppa utbyggnaden av motorvägar utan att först satsa på järnväg, sjöfart eller utbyggd kollektivtrafik. UtomparlamentarikerVi är inte emot parlamentet men vi anser att det går för långsamt fram med viktiga frågor, byråkratin härskar där. Dessutom korrumperar makten i parlamentet då parlamentarikerna inte är direkt ansvariga inför de som valt dem så till slut blir de sig själv goda. Vi anser att valda ombud är direkt ansvariga inför de som valt dem och kan avsättas omedelbart om de mist sina väljares förtroende. Vi tycker också att folkomröstningar både på nationell och regional nivå ska användas i hög grad.Reformister tex. Socialdemokraterna där de går så sakta framåt med sitt reformarbete så att de tillslut backar och nu är ett band många högerpartier.Vi kan tänka oss att samarbeta med partier i olika frågor där våra åsikter är lika. AntimilitaristerVi är svurna antimilitarister och tycker att icke våld är ett utmärkt sätt att lösa konflikter på, både stora och små. Militärkomplexet tar mycket stora resurser och de skulle kunnas användas på ett sätt som gynnade mänskligheten i stället. Även klimatmässigt är militarismen en katastrof, vi skulle ge klimat en mycket bättre chans om militarismen avvecklades. Vi tycker att samhället är mycket tryggare utan en sådan upprustning som vi nu har där vi varje dag riskerar ett storkrig.Ett eventuellt hot från andra länder kan mötas betydligt mer effektivt med hjälp av ickevåld. InternationellaVi är inte nationalister vi tycker inte några streck på en karta ska styra vad folk vill bo. Människor ska få bo där de vill oavsett hudfärg, språk eller religion. I den kommande (eller snarare pågående) klimatkrisen kommer stora folkförflyttningar att ske. Helt enkelt för att folk inte kan bo kvar i sina hem. Är vi då så lyckligt lottade så att det fortfarande går att på i Sverige så vi ta emot dem här. Eftersom urbaniseringen slagit hårt mot vårt land har vi ju gott om plats. Brott och straffVi tror inte att hämnd är ett bra sett att agera mot brott det måste ju vara återanpassning som är det övergripande målet.Långsiktigt är ett mer jämlikt samhälle det mest effektiva sättet att motverka brottslighet att alla får en chans till jobb och inkomst. Forskning visar att ju större skillnad i inkomster och förmögenheter ett samhälle har desto större brottslighet. Dessutom så blir både de rika och de fattiga lyckligare i ett mer jämlikt samhälle.

Home

The Uninhabitable Earth/Den obeboeliga planetenBy David Wallace-Wells Det blev ingen recension utan mer ett utdrag som avslutas med en recension. David är från New York och är journalist. Första meningen ”Det är värre, mycket värre än ni tror”. Sen fortsätter han att rada upp fakta om hur illa det är (det finns en omfattande notapparat som jag tycker är vederhäftig). Några exempel;Mer än hälften av av den koldioxid vi släppt ut sen mänsklighetens början har vi gjort de senaste 30 åren.Skillnaden mellan en uppvärmning på 1.5 grader mot 2 grader är att 150 miljoner fler människor skulle dö enbart av luftföroreningar om vi tillät uppvärmningen att bli 2 grader.”Om genomsnittsamerikanen begränsade sitt koldioxidavtryck till samma nivå som genomsnittet i Europa skulle USA:s utsläpp minska med hälften. Och om de 10 procent rikaste i världen begränsade sitt avtryck till samma nivå skulle de globala utsläppen minska med en tredjedel.”Efter den inledningen går han in på 12 som han kallar ”Kaosets element”. VärmedödDe fem varmaste somrarna i Europa sen 1500 har alla inträffat efter 2002.”Redan nu riskerar en miljard människor i världen att drabbas av värmeutmattning, och en tredjedel av jordens befolkning utsätts för dödliga värmeböljor minst tjugo dagar per år. Till år 2100 kommer denna tredjedel att utökas till hälften, även om vi lyckas hålla uppvärmningen under två grader. Lyckas vi inte kan andelen öka till tre fjärdedelar.t han gör några fe HungerHär tycker jag att han drar fel slutsats han hyllar den modifierade grödan och det är jag inte säker på att men ska göra. Men det är ett faktum att undernäring och svält har minskat i världen.Den utvecklingen speglas av utsläppen av koldioxid. De grafer som visar framsteg när det gäller fattigdom, hunger, utbildning, barnadödlighet och livslängd är samma som den graf som visar den kraftigt ökande koldioxid användningen.Som David skriver det är ”ett obestridligt faktum att de som kommer att utsättas för de grymmaste följderna av klimatförändringarna är just de människor som är minst motståndskraftiga.”De nyttiga ämnena i de växter vi odlar, protein, kalcium, järn och C-vitamin har minskat med en tredjedel sedan 1950.Odlingsgränserna kommer att flyttas kraftigt redan vi två graders höjning och öknarna breder ut sig. DrunkningÄven om Paris avtalets hålls så kommer havsnivån att öka med 1,2 - 2 meter och då riskerar vi att 5% av jordens befolkning trappas av årliga översvämningar. Om inga avgörande åtgärder görs kommer de globala skadorna att uppgå till 100 biljoner USD per år, vilket är mer en hela världens BNP.Men havshöjningen kommer inte att stanna av utan fortsätta och optimistiskt sett bli en höjning på sex meter. En forskare säger åtminstone femtio meter och U.S.Geological Survey säger att den slutliga höjningen blir 80 meter.Istäckerna över Arktis och Antarktis smälter med en otrolig hastighet enligt en uppskattning tio gånger fortare en någon gång de senaste 66 miljoner år sedan.Det innebär att permafrosten släpper på stora områden och metangas släpps ut som är en 30 gånger mer potent växthusgas än koldioxid. Dessutom när isen försvinner kommer jorden att absorbera mer av solstrålningen och temperaturen kommer att öka. SkogsbrandVi har alla läst om de många skogsbränder som äger rum runt hel jordklotet och de bidrar till koldioxidutsläppen eftersom trän verkar som koldioxid fällor. Då blir det varmare och då blir bränderna fler. ”De senaste fem decennierna har brandsäsongen i västra USA redan utökats med två och en halv månad.”Inga fler naturkatastroferExtremväder kommer att bli det nya ”normala”.Bränderna, stormarna, skyfallen och översvämningarna blir vanligare och värre och blir vår nya verklighet. Sötvattenbrist”Vår planet är till 71 procent täckt av vatten. Högst 2 procent av det är sötvatten, och mindre än 1 procent av det vattnet är tillgängligt,” Enligt National Geographies kan bara 0,007% utnyttjas.Globalt används mellan 70-80% av allt sötvatten till livsmedelsproduktion och 10-20% av industrin.De 0,007% räcker till en befolkning på 9 miljarder och kanske fler.Men idag har vi en vattenkris och som vanligt är det de fattigaste som får t smällen.”Idag är krisen politisk - det vill säga varken oundviklig eller nödvändig utan möjlig att åtgärda”.Halva jordens befolkning är beroende av smältvatten från snö och is på hög höjd. Dessa förråd hotas nu av den globala uppvärmningen. Dessutom har stora sjöar både ovan och under mark minskat kraftigt i storlek. Döende havGlobalt står havet för en femtedel av allt animaliskt protein i människans kost.Den ökande temperaturer slår hårt mot korallreven som i sin tur förser en miljard människor med mat och inkomster.De senaste 50 åren har andelen havsvatten utan syre fyrdubblats globalt. Vilket har gett oss 400 döda zoner. De syrefattiga zonerna har utökats med flera miljoner kvadratkilometer en lika stor yta som Europa. Detta beror delvis på uppvärmning eftersom varmt vatten inte kan innehålla lika mycket syre som kallt. Men det beror också på föroreningar.Klimatförändringarna har redan sänkt hastigheten på Golfströmmen med 15% och är troligen en orsak till de stora havshöjningarna längs USA:s östkust.”Havet håller på att kvävas”. Luft vi inte kan andasPå 2090 talet kommer 2 miljarder människor andas in luft som ligger över VHO säkra nivå. Redan idag dör det 10.000 personer varje dag pga. luftföroreningar.År 2013 gjorde Arktis smältande is så att de norra delarna av Kina inte fick de normala ventilerande vindarna, vilket gjorde att de sveptes in i en smog som inte gick att andas. En smog som kombinerade ärtsoppan i industrialismens Europa med mikropartikel avfall. Det året låg smogen bakom 1,370,000 dödsfall i Kina.I Delhi bor det 26 miljoner människor, att bara andas in luften där 2017 var likvärdigt med att röka två paket cigaretter om dagen. Antalet patienter på stadens sjukhus ökade med 20%.”I den utvecklade världen omsluts 98 procent av städerna av luft som överskrider gränsvärdet som fastställts av WHO.” ”95 % av jordens befolkning andas in farligt förorenad luft.” Uppvärmningens farsoter”Inkapslat i polarisen ligger smittor som inte har cirkulerat i luften på miljoner år - i vissa fall inte sedan människoartens uppkomst. Vilket innebär att vårt immunförsvar är chanslöst när dessa förhistoriska farsoterna stiger upp ur isen.””Något som bekymrar epidemiologerna mer än urgamla sjukdomar är befintliga smittor som omlokaliseras, ombildas eller rent av utvecklas på nytt av uppvärmningen.”Som exempel Malaria, Gula febern, Zika eller fästingar. Ekonomisk kollapsDet finns ekonomer som i sin forskning hävdar att;I ett land som redan är relativt varmt kommer varje grads uppvärmning att minska tillväxten med i snitt en procent.Klimatförändringarna kommer med 51% sannolikhet minska den globala BNP med 50%. Den stora depressionen minskade BNP med omkring 15%. Den senaste finanskrisen sänkte BNP med 2%.Världsbanken menar att bara under nästa årtionde kommer 100 miljoner människor tvingas in i extrem fattigdom pga. Klimatförändringar. Kostnaderna för extremväder kommer att vara extremt stora, nästan dubbelt så mycket som hela världens tillgångar idag. Klimatkonflikt”För varje halv grads uppvärmning kommer sannolikheten för väpnad konflikt i världens samhällen att öka med mellan 10 och 20 procent”.”Pentagon släpper regelbundet utvärderingar av klimathotet och planerar för en ny era av konflikter som styrs av den globala uppvärmningen.””Genom allt från Boko Haram och IS till talibaner och militanta islamistgrupper i Pakistan har torka och missväxt kopplats till radikalisering, och effekten kan bli särskilt tydlig under etniska stridigheter.”Klimatförändringarna skapar torka och missväxt och produktiviteten minskar. ”När saker och ting går åt skogen brukar de som har möjlighet fly, och inte alltid till de platser som är redo att ta emot dem” ”Och idag är utvandringen redan rekordstor, med nästan 70 miljoner flyktingar som vandrar runt planeten” SystemDet första landet som industrialiserades och släppte ut växthusgaser i större omfattning Storbritannien förväntas lida minst av klimatförändringarna. ”Världens långsammast utvecklade länder, de som orsakar minst utsläpp, kommer att höra till de värst drabbade.”Mellan 140 miljoner (Världsbanken) till en miljard (IOM) klimatflyktingar år 2050 förutspår Världsbanken och FN.Vi kommer få fler människor som drabbas av olika psykiska sjukdomar och svält kan orsaka svårigheter för barn att klara sig i skolan, även antalet självmord ökar vid missväxt. Det finns en trend i Väst att inte skaffa barn i denna fruktansvärda tid men ”Horisonterna är precis lika öppna för oss, hur uppgjorda och förutbestämda de än kan verka. Men vi stänger dem när vi säger något om att framtiden skulle vara oundviklig. Det kan låta som stoisk visdom, men är ofta bara ett alibi för likgiltighet.” I del tre som han kallar Klimatkalejdoskopet fortsätter David sin genomgång HistorieberättandeHan berör de stora bolagens desinformation- och förnekelse kampanj. Han påstår att klimatförnekelse knappt existerar utanför USA men det vet jag att det ä inte sant.”Vad kallar man det, vad det än är, när vildmarken och vädrets krafter och djur- och växtriket har förvandlats så till den grad av människans handlande att dessa saker inte längre i egentlig mening är ”naturliga”.” Svaret har blivit antropocen.Många klimatforskare har varit rädda för att bli kallade alarmister och de har iakttagit den ”vetenskapliga tystlåtenheten”.När IPCC 2018 släppte en rapport om hur mycket värre klimatförändringarna skulle bli vid 2 graders uppvärmning jämfört med 1,5 grader då började forskarna bejaka sin rädsla. KriskapitalismHär går David igenom bla, olika förnekelsebegrepp och varför kapitalismen har svårt för att vara klimatsmart. Den heliga tekniken”Om något ska rädda oss så är det tekniken.”Men där lyckas inte David peka på något som kan rädda oss. Konsumtionens politikLite kritik av nyliberalism men inga lösningar. Historien efter framstegenFram till nu har historien handlat om mänsklighetens framsteg, vad ska den handla om framöver.Var det ens framsteg? Etik vid jordens undergångDiverse undergångsekter. Den entropiska principenHur mycket kommer vi att göra för att skjuta upp den kommande katastrofen.”Klimathotet är mer fullkomligt än kärnvapenhotet. Det är också mer genomgripande.””Om ni tycker att det låter tragiskt, vilket ni borde göra, tänk då på att vi har alla verktyg vi behöver - idag - för att stoppa detta” Jag tycker boken är bra i sin genomgång av de hot vi står inför. När det gäller lösningar tycker jag att David inte har så många, men vem har det.Klart läsvärd. Lars Falkenberg

Åtta steg mot avgrundenAv Jonathan Jeppsson Det känns som en förenklad version av ”Den obeboeliga planeten”. Kortare inte så djuplodande men lättare att läsa. Ibland är hans analys väl grund tex. när han avfärdar de gula västarna i Frankrike som enbart emot högre bränslepriser. Däremot har Jonathan intressant och bra kritik mot Hans Rosling och hans ide om att allt blir bättre. Har man inte läst någon bok om klimatkatastrofen och söker en lättläst bok i ämnet så duger denna bok. Men inga lösningar och ingen stor hoppfullhet om vår framtid. Lars Falkenberg

Klimatkrisens Sverige av Erika Bjerström Klimatkorrespondenten Erika Bjerström har rest från Abisko till Falsterbo och skildrar ett land som värms upp snabbare än många andre Iänder. Hon träffar forskare på vägen och som röd tråd löper deras växande oro: "Det går fortare än vad vi trodde.” Fjällvärlden är på väg att försvinna. Trädgränsen har på 100 år klättrat 230 meter upp på kalfjället. Innan seklets slut kommer de flesta vandringar Iängs Kungsleden i Abisko nationalpark att gå igenom snårskog. Grönare, blötare och varmare Värmland. På 80-talet öppnande man skidbackarna i november med natursnö. Nu kan man öppna först vid nyår och då med konstsnö och bara om det är kallt nog. Brunare sjöar, Östersjön stiger och brist på vatten. Brunare sjöar absorberar mer av solljuset i ytvattnet och begränsar den livsviktiga fotosyntesen till den grundare vattenmassan. Detta skapar att blågröna alger konkurrerar ut plankton alger. Vattnet kan bli otjänligt att bada i t ex man kan få hudutslag mm. Nya smittor kommer, främmande växter och djur flyttar in. Fästingar, varmare vinter gör art insekterna klarar vintern. Växter som Parkslide sprider sig och tar över. Sårbar skog, fler bränder och färre bär. Träden blir skörare och faller vid storm. För vid torka får träden mindre aktiv rotmassa och den förstörs av vindens rörelser. Skogarna behövs som kolreservat. Bohuslän:s stora fiskar är borta såsom torsk, koljor, vittling och plattfisk. De större fiskarna höll undan småfiskarna som spigg. Spiggen äter i sin tur upp kräftdjuren, som är små trädgårdsmästare som håller rent på ålgräset. När ålgräset försvinner blir det problem eftersom ålgräs ängarna är barnkammare och skafferi för fisken. Norrköping förebild for andra. Ställer om staden för anpassning av klimatförändringarna. Anpassar äldreboende så att det finns skuggiga platser utomhus, planerar bostäder bort från översvämnings områden. Fåglar, bin och fjärilar vilse i det nya klimatet. Koltrasten stannar kvar på vintern. Ca 20-30 arter söderifrån kommer att etablera sig i Sverige. Ödesdigra vägval for jordbruket. Renar får stödutfodras, vitmåla taken på ladugårdar pga värmen. Finland är självförsörjande till 85% medans Sverige är till 45%. Sandstränder försvinner i Skåne. Falsterbo blir först att drabbas. I Ystad har ca 500meter strand försvunnit. I slutet av boken intervjuas Svante Axelsson som är Sveriges optimistiska klimatexpert. Hans framtidstro baseras på att Sverige är ett av världens mest kreativa Iänder. Men for att ett samhälle helt ska ändra inriktning krävs en så kallad social tipping point. Empirisk forskning visar att det räcker med att 25-30 procent av befolkningen bestämmer sig för förändring. Ingrid Nilsson

Vi har inte lämnat vår röda tråd gällande klimatkrisen. Men gjort en liten avstickare och den bok som är på tapeten är; Martin Hägglund:s ”Vårt enda liv”. Läs Igges och Lars recensioner här på hemsidan. På nästa möte den 1 november ska vi diskutera del 2 i boken.

Nästa möte

Avgifter

Martin Hägglund - Vårt enda liv - sekulär tro och andlig frihet”Vårt enda liv” av Martin Hägglund kan läsas och tolkas på flera olika sätt.Till att börja med utgör boken en religionskritik med udden riktad mot föreställningen om evigt liv. Den kan också läsas som en filosofisk introduktion till ämnet marxism och existentialism. Ur en annan aspekt kan den betraktas litteraturvetenskapligt. Vi får stifta bekantskap med diverse olika författare och filosofer, alltifrån Gud själv (bibeln), till Sören Kierkegaard, Karl-Ove Knausgård, Martin Luther King och Karl Marx. Det kan möjligen ha förekommit någon kvinnlig författare också men i så fall lade jag inte märke till detta på grund av min manliga uppfostran.Framförallt väljer jag att se boken som ett viktigt bidrag till den klassiska nationalekonomin, genom att den förtydligar och förklarar varför arbetstiden är värdefull. Det är vårt enda liv det handlar om.Ganska tidigt i boken stör jag mig på att begreppet ”evigt liv” behandlas lite slarvigt och onyanserat. Olika föreställningar om evigt liv dras alla över en kam och betraktas som religiösa. Författaren missar att det även finns sekulära varianter av tro på evigt liv. Det är också lite oklart om kritiken gäller våra föreställningar och vad vi tror om livet eller om det gäller någon faktisk och absolut vetenskaplig sanning. Själva grundtanken håller antagligen ändå måttet så jag bestämde mig för att ha överseende och läsa vidare.Eftersom det antagligen ligger i våra gener att vilja leva och överleva kan det vara lockande att tro och hoppas på ett evigt liv. Men att vårt liv är ändligt, skört och kan komma att ta slut behöver inte nödvändigtvis vara av ondo. Det ger oss desto större anledning att ta livet på stort allvar och att vara omsorgsfulla om både vårt eget och andras liv.Som exempel får vi följa den förskräckliga bibelberättelsen om Abraham som blir psykotisk och tror att Gud har sagt åt honom att han måste slå ihjäl sin son, Isak. Jag känner inte igen berättelsen från barnens bibel i Frälsningarméns söndagsskola så jag gissar att de hade den goda smaken att betrakta den som olämplig för barn. Eller så var jag bara för ung för att på allvar klara att ta till mig den makabra innebörden.Abraham älskar sin son över allt annat. Alla förhoppningar och löften om en framtid sätter han till sonen. Samtidigt är Abraham djupt troende och ser det därför som mer eller mindre otänkbart att inte följa Guds vilja. Tilliten till Gud och Guds välvilja går före allt annat. Gud kommer på något sätt att ingripa och garantera sonens överlevnad. Tror Abraham. Dock inte utan att tvivla. Det blir en stark inre konflikt där Abrahams tro på Gud sätts på prov.Abraham färdas tillsammans med sin son i många dagar för att komma till den speciella plats där avrättningen ska äga rum. Under resan kämpar Abraham inombords med tvivlet på Gud som kontrasterar mot kärleken till sonen. Till slut är alla förberedelser färdiga och Abraham är i sitt sinne helt redo att begå mordet. Då, får vi veta, ingriper en Guds ängel och stoppar i allra sista stund Abraham från att genomföra vansinnesdådet.Den gängse kristna tolkningen tycks vara att Abraham gjorde rätt i att sätta sin tillit till Gud. Gud ingrep via sin utsände ängel och räddade situationen. Men, som Martin Hägglund påpekar, detta innebär att Abraham avsade sig allt ansvar och all omsorg om sin son. I sitt hjärta var Abraham, enligt den gängse tolkningen, fullt beredd att offra sonen. I moralisk mening var han därmed ingenting annat än en kall och hänsynslös mördare.En annan bibeltolkning gör gällande att ängelns ingripande är en senare omskrivning och att Abraham, i den ursprungliga berättelsen, bestämde sig för att trotsa Gud och låta barnet leva. Det är i så fall istället en berättelse om civil olydnad som inte föll senare makthavare inom kyrkan i smaken och som därför behövde modifieras.För att spetsa till det, lite mer än vad författaren själv gör, så kan föreställningar om ett evigt liv medföra ganska bisarra moraliska konsekvenser. Anta att vi efter döden kommer till himmelriket där vi fortsätter att leva i evighet. Detta liv är dessutom fullkomligare och härligare än den torftiga tillvaron i jämmerdalen här på jorden. Då vore det mest etiskt riktiga att skyndsamt ta livet av alla våra medmänniskor för att inte i onödan fördröja den eviga lyckan i himmelriket. För att undvika sådana masssmord kan det ha blivit nödvändigt att införa konceptet om eviga plågor kval i skärselden som ett alternativ för den som väljer att missköta sitt ”karma”.Som introduktion till ämnet marxism-existentialism är Martin Hägglunds bok förhållandevis lättläst. Den kräver för all del ett visst mått av eftertanke och koncentration, men jämfört med att läsa Jean-Paul Sartre i original på franska eller för den delen Sören Kierkegaard på danska, så är Hägglunds texter enkla, tydliga och begripliga. Jag bedömer att boken skulle kunna fungera på gymnasienivå. Möjligen blir texten på gränsen till tjatig och repetitiv emellanåt. Ordet ”bräcklig” förekommer till exempel, i min smak, ganska många gånger för mycket.Hägglund gör en intressant distinktion mellan naturlig och andlig frihet. För att upprätthålla våra bräckliga liv behöver vi ägna en del av vår tillgänliga tid till att äta, skita och sova. Vanligen tar det oss också en viss tid i anspråk att skaffa fram och förbereda maten. Vi kan därutöver behöva söka skydd för väder och vind och andra faror såsom rovdjur eller annalkande kometer från yttre rymden. Men när vi gjort detta grundläggande arbete har vi i allmänhet tid över. Detta är vår fria tid. Alla djur har sådan tid som blir över. Detta betecknar Hägglund vår ”naturliga frihet”.Vissa djur, till exempel människan, har därutöver förmågan att reflektera över vad vi vill åstadkomma med vår fria tid. Denna förmåga att reflektera och göra livsval betecknar författaren ”andlig frihet”. Den tid som står till vår andliga frihets förfogande utgör vår ”socialt fria tid”.I bokens tredje del kopplas våra ändliga livs värde inop med begreppet värde i ekonomin och lyckas därmed ”ge liv” åt den klassiska nationalekonomin och arbetsvärdeteorin.En iakttagelse som behöver sin nationalekonomiska förklaring är att luften vi andas är fri och tycks helt sakna ekonomiskt värde. Trots att luften är helt livsavgörande och därmed ur nyttosynpunkt måste ha ett högt värde så behöver vi inte betala något för den. Enligt arbetsvärdeteorin beror detta på att luft finns i överflöd så att det räcker till alla. Framförallt behöver vi inte lägga något arbete på att framställa eller transportera luften. I en framtid med luftföroreningar där vi blir tvungna att andas via syrgastuber kan detta komma att ändras.På samma sätt menar Hägglund att om våra liv vore oändliga skulle vår tid sakna värde. Om vi har hur många dagar som helst på oss blir det mer eller mindre likgiltigt vad vi gör just idag. Just eftersom våra liv är ändliga och kan gå förlorade så har vår tid här på jorden ett omistligt värde.Martin Hägglunds demokratiska socialism är på många sätt identisk med den socialism/ kommunism som Karl Marx skissade på i ”Kapitalet” och andra skrifter för mer än 150 år sedan. Produktionen ska organiseras enligt principen ”av var och en efter förmåga - åt var och en efter behov” och produktionsmedlen ska vara ”gemensam samhällelig egendom”. Hägglund har som första princip postulerat att vi mäter vår rikedom i termer av socialt tillgänglig fri tid och strävar efter att minska den nödvändiga arbetstid som går åt till att upprätthålla livet. Det finns spår av denna princip även hos Marx, men Hägglund uttrycker den på ett tydligare sätt och tillmäter den en mer central betydelse.Precis som Marx så säger Hägglund väldigt lite om hur förändringen ska gå till i praktiken. Hägglunds version av socialismen har ändå en del sympatiska drag i jämförelse. Marx hade en stark tro på vetenskapen och tänkte sig att en grupp sociologer/vetenskapsmän skulle kunna räkna ut alla människornas behov och därmed styra samhället på ett förnuftigt sätt. Under en övergångsperiod skulle ”proletäriatets diktatur” råda. Det framgår att Hägglund tänker sig en fredlig revolution där det demokratiska samtalet står i centrum och driver utvecklingen. Hägglund motsätter sig att staten styr människorna uppifrån. Istället ska staten vara underordnad människornas vilja. Produktionen organiseras av relativt självständiga kooperativ som samverkar sinsemellan.Hägglund gör den intressanta iakttagelsen att den socialt nödvändiga arbetstid som går åt till att upprätthålla våra liv inte kan utnyttjas i vinstsyfte - åtminstone inte på lång sikt. Konsekvensen skulle nämligen vara att vi inte överlever. Kapitalismen maximerar istället sin vinst genom att exploatera vår socialt fria tid och kuvar därmed vår andliga frihet.Hägglund ägnar några sidor åt att gå i polemik med en av marknadsekonomins apostlar, Friedrich Hayek. I samband med detta åberopas att någon form av prisbildning skulle äga rum även under den demokratiska socialismen. Denna prisbildning skulle grunda sig på att vi värdesätter vår socialt fria tid högt och att vi värnar om naturresurserna och planeten vi bor på. Det tyder på att Hägglund tänker sig någon form av marknadssocialism. Men det är ganska oklart hur det skulle fungera. Det hade varit intressant att få lite mer detaljer och upplysningar kring detta - om det nu fanns några.Jag tänker att diskussionen behöver ta sin början ungefär där boken tar slut.Om jag efterfrågar en vara eller tjänst faller det sig naturligt att jag vill engagera mig i att försöka hitta en lämplig leverantör. Om leverantören agerar på en marknad har densamme ett motsvarande intresse av att försöka hitta mig. Leverantören är beroende av kunder för att upprätthålla sin verksamhet. Det ömsesidiga intresset är i stort sett tillräckligt för att få marknaden att fungera och det behövs ingen närmare reglering. Den som söker skall finna.Men det kan komma att bli väldigt tufft att vara konsument under de av Hägglund angivna premisserna. Anta att jag vill beställa ett par kalsonger. Jag tar då kontakt med kalsong- kooperativet. Jag får veta att kooperativet har som policy att producera så lite kalsonger som möjligt eftersom de vill hushålla med naturresurserna. Dessutom värdesätter de sin socialt fria tid högt och ser helst att kalsongfabriken kan förbli stängd så de slipper arbeta med triviala ting. Men om jag skriver och lyckas få gehör för en motion till nästa ”riksting” så kanske de kan tänka sig att ta fram ett par kalsonger åt mig i demokratisk anda. Kooperativet förefaller annars inte ha något incitament för att vilja tillverka kalsongerna åt mig.För att korrekt förstå kapitalismen kan vi behöva hämta inspiration på annat håll. Inför riksdagsvalet 2006 lanserade Nya moderaterna parollen ”det ska löna sig att arbeta”. Omvänt gäller då, logiskt sett, att ”det ska straffa sig att vara sjuk eller arbetslös”. Jag tror att Nya moderaterna i själva verket har gjort en stor upptäckt och lyckas uttrycka något av kärnan i vad som gör det kapitalistiska produktionsättet så effektivt. Upptäckten har inte minst avgörande betydelse för marxistisk teoribildning.Jag väljer här att ge Fredrik Reinfeldt äran eftersom det var genom Nya moderaternas kampanj jag själv först kom i kontakt med tankegången. Den historiskt intresserade bör ta detta med en nypa salt eftersom jag inte ägnat mig åt någon källforskning. Det kan ha funnits andra tänkare före Reinfeldt som varit dessa kapitalismens innersta hemligheter på spåren.Om det ska löna sig att arbeta måste alternativet, att inte arbeta, straffa sig på ett eller annat sätt. Utgångspunkten i en kapitalistisk ekonomi är därför någon form av knapphet eller relativ fattigdom som gör oss motiverade att försöka få det lite bättre. Existensminimum är straffet för den som inte arbetar. Piskan kittlar de arbetslösa och de sjuka - men det är moroten som lockar arbetaren att kliva ur sängen alldeles för tidigt på morgonen.En viktig slutsats av Reinfeldts upptäckt är att den ”järnhårda lönelagen” inte kan vara fullt så järnhård som Marx en gång i tiden antog.Marx utgick från ekonomisk teori som säger att konkurrensen pressar priset mot produktionskostnaden. Så länge marknadspriset är högre än produktionskostnaden finns det utrymme att göra en vinst. Då kommer någon att vara intresserad av att ta del av det vinstutrymmet, förutsatt att marknaden fungerar optimalt. Priset på arbetskraft utgörs av lönekostnaden. Produktionskostnaden för en arbetare är, i ekonomiska termer, lika med kostnaden för att upprätthålla arbetarens liv. Hela vinsten, det sociala överskott som vi framställer under vår socialt fria tid, kommer alltså, på grund av konkurrensen om arbetstillfällena, att tillfalla kapitalägaren. Trodde Marx. Men villkoret att upprätthålla livet gäller även för de arbetslösa. Annars skulle det inte finnas några arbetslösa kvar efter ett tag. Om den järnhårda lönelagen gäller skulle vi alla leva på existensminimum helt oavsett och det skulle inte kunna ”löna sig att arbeta”.Det är inget fel på logiken i Marx resonemang, men kapitalismen verkar inte fungera så. Att det ska löna sig att arbeta förutsätter jag har varit en viktig kugge i maskineriet redan från industrialismens barndom. Den andel av det sociala överskottet som tillfaller arbetarna kan ha ökat till följd av facklig organisering och välfärdsstat, men vinstdelningsprincipen har rimligen varit en bärande princip redan från början. Annars är det svårt att begripa varför någon skulle åta sig ett enformigt och monotont arbete överhuvudtaget. Empirisk observation motsäger på ett tydligt sätt teorin om den järnhårda lönelagen till förmån för Reinfeldts tolkning att det ska löna sig att arbeta.Som lönearbetare är vi därför inte till 100% proletärer (egendomslösa), utan är redan från början med och delar på vinsten, det sociala överskottet. Som delägare sitter vi desto hårdare fast i ekorrhjulet. Kapitalismen tar sig djupt in i vår själ och klasskonflikten är inte bara en yttre utan också en inre konflikt. Eftersom det är majoritetsägaren som bestämmer i aktiebolaget räcker det att arbetarnas andel av ägandet uppgår till mindre än hälften. Då kan klassmonopolet upprätthållas. Kapitalismen fungerar med hjälp av inkomstklyftor och skillnader i ägande, men är inte beroende av någon absolut egendomslöshet.Enligt Hägglund bör vi använda vår socialt fria tid till att engagera oss i projekt som vi själva uppfattar som meningsfulla. Vi kan sätta upp mål och delmål som vi sedan ger oss i kast med att försöka förverkliga. Precis som risken att dö bidrar till att ge livet mening och värde så är risken att misslyckas något som ger mening och värde åt vårt projekt.Jag väljer att tolka detta som ”självförverkligande” även om det inte är den term Hägglund använder. Självförverkligande är utan tvekan en viktig drivkraft i ekonomin. Smulorna från de rikas bord är tillräckligt stora och talrika för att vi ska kunna spara ihop till våra egna mål och delmål. Utsikten att kunna köpa en egen motorcykel, en exotisk utlandsresa eller ett exklusivt fyrtioårskalas kan vara det som sporrar oss att ligga i och jobba övertid på våra lönearbeten. Det handlar om att kunna förverkliga våra egna mål och drömmar, d v s självförverkligande om än indirekt och i liten skala. Men självförverkligandet i sig ger inte med automatik någon drivkraft att leverera varor och tjänster till försäljning på en marknad. Det leder inte heller med någon nödvändighet till att vi tillgodoser andra människors behov även om detta i vissa fall kan vara en del av syftet med vårt existentiella projekt.Demokratisk styrning kan i viss utsträckning ersätta eller komplettera marknadsmekanismer och ekonomisk styrning. Men demokrati är ganska komplicerat och kan betyda olika saker. Var till exempel DDR (Deutsche Democratishe Republik) en typisk demokrati?Det finns kopplingar att göra mellan demokrati och självförverkligande. Om jag själv helhjärtat står bakom alla beslut och principer som gäller för mitt projekt så finns det goda förutsättningar för att projektet verkligen är självförverkligande. Även om jag skulle tvingas acceptera en och annan kompromiss för att främja samarbetet med de övriga projekt- deltagarrna kan projektet i sin helhet fortfarande vara ”mitt”, Men om majoriteten plötsligt tar över och börjar dra iväg åt ett helt annat håll, så upphör arbetets självförverkligande innebörd. Jag kommer att bli alienerad, en främling, inför min egen arbetsinsats i projektet.Hägglunds vision skulle förutsätta någon form av avancerat beslutsfattande med konsensus. Sådant beslutsfattande är naturligtvis fullt möjligt. Men det är inte helt enkelt och okomplicerat utan kräver träning, omtanke, aktivt lyssnande och flexibilitet. Inte minst krävs bra modeller för konflikthantering. En förutsättning för att på allvar kunna vara överens är att motsatsen, att inte komma överens, finns som en tänkbar möjlighet. Det verkar inte heller rationellt att fatta alla typer av beslut i demokratiska forum. Att till exempel fatta detaljbeslut i riksdagen om vilken skostorlek alla stövlar ska ha verkar inte vara någon väl använd tid. Då riskerar vi att slösa med vår värdefulla socialt fria tid.Det finns ganska stora svårigheter med principen ”åt var och en efter behov”. Inte minst för att begreppet ”behov” inte på ett enkelt och entydigt sätt kan definieras. Det finns inget vetenskapligt uttömmande svar på vilka våra behov är, lika lite som det finns uttömmande och allmängiltiga svar på frågan om meningen med livet.En tolkning skulle kunna vara att produktionen ska fördelas ”åt var och en efter behovs- prövning”. Vi skulle då kunna anställa en kader av socialsekreterare som får i uppgift att försöka bedöma om jag är tillräckligt hungrig för att vara i behov av en portion ärtsoppa. Men detta sker inte utan risk för att skapa en hel del onödig byråkrati och därmed, återigen, slöseri med socialt fri tid.Marx och Hägglund bör antagligen tolkas mer villkorslöst. Samhället ska garantera alla våra behov. Men denna tolkning verkar istället vara oförenlig med en bytes- och penningekonomi. Pengars funktion är att fungera som bytesmedel. Utan bytesekonomi finns inget behov av pengar. En bytesekonomi förutsätter till att börja med att jag äger något som jag kan byta med. Med utgångspunkt i Hägglunds filosofi kan det vara så att jag äger mitt eget liv. I så fall äger jag även min arbetstid och kan använda den som bytesmedel. Men om jag enkelt och gratis kan hämta allt jag behöver från samhällets gemensamma skafferi - vari ligger då mitt intresse att hålla på och byta? Om det ska löna sig att idka byteshandel måste det straffa sig att låta bli. Men straffet tycks samtidigt innebära att åtminstone några av mina behov inte fullt ut kan tillgodoses.En annan sida av saken är att om marknaden ska värdera våra arbetsinsatser kommer vi att få inkomstklyftor. Alla har inte samma förmåga och alla varor och tjänster kommer inte att vara lika efterfrågade. Det är lite av poängen med en marknadsekonomi. Om jag nu skulle ha turen att höra till dem som får lite extra betalt - vad ska jag göra med pengarna/värdet som blir över? Investera i produktionsmedel? Det verkar svårt att inte hamna tillbaka i samma kapitalism som skulle avskaffas. Och det kommer att behövas socialförsäkringssystem till stöd för dem som inte lyckas väl på marknaden.Alternativet är någon form av gemensam ekonomi. Jag äger mitt liv men det jag åstadkommer i livet är inte längre mitt utan tillfaller världen utanför, d v s samhället i sin helhet. Varor och tjänster skulle kunna distibueras och delas ut gratis - d v s fri konsumtion. Fri konsumtion gäller redan för vissa nyttigheter såsom gator och vägnät. Gratis kollektivtrafik diskuteras och har provats på sina håll. Fri sjukvård kostar numera 100 kronor per besök, men i alla fall, principen finns redan och skulle kunna utvidgas till att gälla för fler nyttigheter. Dettta kan antagligen fungera om det mesta vi behöver kan framställas i överflöd. Men vad ska driva oss att göra allt jobbet?Arbetsplikt och tio kronor i timlön tillämpas på de svenska fängelserna. Ur produktivitetssynpunkt fungerar detta ganska illa. Fångarna maskar i sådan utsträckning att värdet av det som produceras knappast uppgår till mer än de tio kronorna. Och är det ett fängelse vi vill ha? Det verkar inte fullt rationellt att byta ut moroten mot piskan. För övrigt; vad är straffet för arbetsvägran? Existensminimumstraff? Hur gick det då med att alla skulle garanteras sina behov?Kapitalismen behöver avskaffas för att klassamhället är en orimlig anakronism och för att det är cyniskt att hålla delar av befolkningen i fattigdom. För att det är osunt att gynna och hylla girigheten och det är störande med kommersen som tränger på från affischpelare, mobiltelefon, google earth och brevlådan. Och, för att återknyta till Hägglund, för att kapitalismen korrumperar och profiterar på vår socialt fria tid och därmed inkräktar på vår andliga frihet.Men däremot inte för att kapitalismen är anarkistisk, oordnad och ineffektiv. Det är den inte. Tvärtom, kapitalismen bygger på självreglerande principer som löser mängder av svårigheter. Så fort det uppstår ett problem finns det alltid en arbetslös till hands som är villig att åta sig jobbet. Detta gynnar företagen och kapitalägarna, men effekten spiller över till oss vanliga konsumenter. Företagen kan hålla en hög servicenivå som leder till att de flesta varor och tjänster vi behöver eller önskar oss till julklapp finns tillgängliga för ett överkomligt pris. Den osynliga hand som tar pengar från arbetaren och stoppar i kapitalägarens fickor är samtidigt den mekanism som med stor precision ser till att de varor och tjänster vi efterfrågar enkelt finns att tillgå i dagligvaruhandeln. Det behövs inga sociologer som räknar ut vilka mina behov är. Det får jag göra alldeles själv. Förutsatt att jag lyckas skaffa fram tillräckligt med pengar.När vi har infört det nya klassfria samhället och produktionen sköts av arbetarna genom demokratiskt organiserade kooperativ, ska vi då ha en marknadsekonomi? I så fall, vilket straff ska gälla för den som inte vill arbeta? Existensminimum? Eller om vi istället har en delad ekonomi byggd på fri konsumtion - kan vi i så fall hitta på något nytt incitament som förmår leverantören att vilja leverera? Jag är annars orolig för att vi kommer sitta i storgruppsmöten dag ut och dag in och käbbla om vilka våra verkliga behov egentligen är. Och att det under tiden inte blir någonting gjort.Igge Olsson

Nästa möte hos Ingrid Den 1 november 1900.

Betalning av medlemsavgift till Slottsskogens LSuppdaterad 2020-10-27 Fr o m april 2019 gäller följande medlemsavgift:för inkomster över 25 000 kr/månad - 250 kr/månadför inkomster mellan 20 000 - 25 000 kr/månad - 200 kr/månadför inkomster mellan 15 000 - 20 000 kr/månad - 150 kr/månadför inkomster mellan 10 000 - 15 000 kr/månad - 100 kr/månadför inkomster under 10 000 kr/månad - 50 kr/månadMedlemmar som helt saknar inkomst av arbete (t ex pensionär, student eller tjänstledig) betalar den lägsta avgiften, d v s 50 kr per månad.LS har alla sina pengar hos JAK Medlemsbank.Inbetalning sker via banköverföring direkt till JAK-kontot. Betalning via plusgiro fungerar inte längre.Banköverföring till konto hos JAK Medlemsbank (9670) 056 6446De fyra siffrorna inom parentes är clearingnumret.Banköverföring kan fungera lite olika beroende på vilken bank du själv har. De flesta banker skiljer mellan ”överföring” och ”betalning”. Det gäller alltså att hitta funktionen ”överföring”.Meddelanderaden är vanligen begränsad till 12 tecken. Vi kommer hursomhelst bara att kunna läsa de tolv första tecknen. För att vi ska kunna identifiera inbetalningen är det viktigt att texten kan kopplas till dig. Vi får ingen annan information än den som skrivs i meddelandet. Som standard vill vi gärna ha följande uppställning:medlemsnummer (XX) - månad (MM). Formatet blir alltså: XX-MM (fem tecken). Exempel: Om jag själv (medlem nr 02) ska betala för april så skriver jag: 02-04.Betalning via JAK:s plusgiro 477 89 01-1Fungerar inte längre. Troligen kommer du få betalningen i retur om du försöker. Hälsningar Igge

Här finns de olika recensionerna av Vårt enda liv. Martin Hägglund

Igges recension

Lars recension

Vårt enda liv del 1 Redan tidigt i boken redan i inledningen får vi reda på vad Martin Hägglund tycker om religiös tro om det eviga livet kontra det Martin kallar Sekulär tro.Sen upprepas detta genom bokens första 200 sidor. Martin tar in fler exempel som hjälper honom i sin argumentation däribland bibeln, Knausgård (Min kamp), och Kierkegaard.Martin Hägglund menar att religiös tro på ett evigt liv gör att mycket av det som vi tycker är viktigt blir meningslöst. Det mest extrema exemplet är Abraham som är villig att offra sin enda son för att gud vill det, det skulle inte spela någon roll eftersom de skulle få guds eviga frid senare. Även att tanken på evigt liv i en underbar tillvaro gör tillvaron på jorden meningslös eftersom vi får det mycket bättre senare. Att alltid ha kärleken till gud först gör att allting annat blir sekundärt. Martin Hägglund hävdar att sekulär tro har tre aspekter; nödvändig ovisshet, existentiellt engagemang och motiverande kraft. Nödvändig ovisshet är ”I och med att din relation till det förflutna och det kommande bygger på en form av tro, kan du bli sviken av det du tror är säkert, missta dig om det du tar för givet, och bli förkrossad av det du aldrig hade väntat dig.”Existentiell engagemang är ”Eftersom du är existentiellt engagerad i någon eller någonting är du mottaglig för smärtan att bli sviken, missta dig, eller förkrossas.”’Motiverande kraft är ”Trofastheten till någon eller någonting är oskiljbar från föregripandet av en möjlig förlust.” Jag tycker det var mycket tänkvärt och läsvärt, kanske att Martin bankar in sin tes lite väl många gånger. Men det gav mig en förklaring till varför starkt religiösa människor inte bryr sig om hur de förstör jorden. Till exempel en fiskare från Öckerö som sa att gud har gjort mig till fiskare och satt fisk i havet och det är min uppgift att ta upp dem även om det är den sista som finns. Deras kärlek till en Gud som vi inte ser eller förstår tillåter religiösa människor att göra fasansfulla och avskyvärda handlingar. Efteråt kan de leva i paradiset för alltid. Lars Falkenberg